Hård kritik mot avmobilisering med paramilitärer vid Amnestyseminarium
Amnestys Stockholmsgrupp arrangerade igår ett samtal på temat ”Vad händer i Colombia?”. Inbjudna talare var Amnestys Colombiasamordnare Rose-Marie Asker och Anders Rudqvist, föreståndare för Colombia Forum vid Uppsala Universitet.

Även om samtalet inleddes med lite bakgrund till konflikten i Colombia hamnade fokus snart på den pågående demobiliseringsprocessen mellan regering och paramilitärer. Amnestys Rose-Marie Asker, nyss hemkommen efter ett besök i Colombia, berättade att många av dem som arbetade med demobiliseringen har goda avsikter.
– Problemet är att offren inte alls funnits med i processen. Organisationer verksamma i fattiga stadsdelar i Medellín intygar att paramilitärerna alltjämt kontrollerar samhällslivet. Men nu är det än mer skrämmande eftersom det sker i det fördolda, förklarade Asker.

Anders Rudqvist är mycket kritisk till utvecklingen i Colombia och varnar för vad som kan hända under valet nästa år där Uribe getts möjlighet till omval.
– Paramilitärerna deklarerade i samband med förra valet att de var positiva till Uribes kandidatur, vissa colombianska källor hävdar att de även gav ekonomiskt stöd till hans kampanj. Att demobiliserings-processen hittills i så hög grad har skett på paramilitärens villkor kan bero på den speciella relation Uribe har till dessa grupper.
– Uribe har ett starkt politiskt intresse av att processen drivs vidare. Paramilitären har ett starkt intresse av att en president som de har förtroende för kommer att väljas om, sa Rudqvist.

Rudqvist ställde sig frågande till om man överhuvudtaget kan kalla demobiliseringen för en fredsprocess.
– En fredsprocess borde bedrivas med statens motståndare, de två gerillagrupperna. Inte som nu mellan statens formella och informella del. Det här är en legalisering och inte en demobilisering, menade Rudqvist.

Sverige stödjer demobiliseringen

Demobiliseringen av paramilitärerna övervakas av en speciell mission, kallad MAPP/OEA, från de amerikanska staternas samarbetsorganisation (OAS, eller OEA på spanska). Sverige stödjer sedan september 2004 MAPP/OEA:s arbete och har nyligen beslutat att förlänga stödet till januari 2006. De båda talarna ser många brister i MAPP/OEA:s verifiering av
demobiliseringen.

– Om man tittar på missionen ser man att den inte åstadkommit någonting av reell betydelse. Tvärtom har man negligerat samarbete med de organisationer i Colombia som arbetar för fred och försvar av mänskliga rättigheter. Istället för att kritiskt driva på processen och opinionen har man intagit en passiv och överslätande attiityd till paramilitärens kontinuerliga brott mot de överenskommelser som ingicks då demobiliseringsprocessen initierades, förklarade Rudqvist.

Även Asker som nyligen samtalat med OAS-missionens medarbetare ser tydliga brister.
– Det är lite för mycket kramar mellan paramilitärerna och MAPP/OEA:s personal för att det ska kännas bra. Argentinaren Sergio Caramagna som leder missionen var inblandad i demobiliseringen av Contras i Nicaragua. Nu upprepas den kompisrelation man hade där i Colombia. Det är fel ledning för missionen, de har inte särskilt mycket kunskap om mänskliga rättigheter, menade Asker.

”Sverige får clownmössan”

Diskussionen kom allt mer att handla om Sveriges roll och det svenska stödet till MAPP/OEA.
– Den svenska regeringen säger att man inte stödjer demobiliseringsprocessen utan övervakningen av den. Men i Colombia är det många som inte ser den skillnaden. Det kan bli så att konstitutionsdomstolen underkänner lagen och då har vi i Sverige stött något som inte borde stödjas och det känns inte så kul, förklarade Asker.
– Sverige, Holland och Bahamas är de enda som stödjer processen och som riskerar att i slutänden bli sittande med clownmössan på. Sverige borde hoppa av så fort som möjligt efter att man gång på gång sett att processen inte fungerar, varken på regeringsnivå eller MAPP/OEA-nivå, tyckte Rudqvist.

Asker och Rudqvist menade även att utvärderingen av det svenska stödet inte varit tillräcklig.
– Jag har sett en del av utvärderingen och tycker att den
är klart undermålig, sa Rudqvist.

Det verkar som att hela EU nu är på väg att ge sitt stöd till demobiliseringen.
– Jag tror att Sverige varit ganska pådrivande i den förändringen, tyvärr. Jag förstår inte att EU och andra fortsätter att stödja projektet trots att den ursprungliga versionen av lagen för demobiliseringen vattnats ur, sa
Asker.

Växande kritik

Asker och Rudqvist var ense om att kritiken mot demobiliserings-processen kommer att växa.
– Opinionsbildning och kritisk analys av den här processen ur olika perspektiv är det man kan göra, menade Rudquist.

Läget är idag spänt mellan den colombianska regeringen och FN och Asker betonade vikten av att FN åter får en central roll.
– FN:s människorättskontor måste komma med i arbetet igen, de har marginaliserats. Sverige finansierar en stor del av MR-kontorets arbete, vi borde kräva att våra skattepengar kommer till användning. Sveriges regering måste ta sitt ansvar och följa upp de pengar vi sätter in i det här och se till att Colombias regering lyssnar på vad MR-kontoret säger, sa Asker.

Tigran Feiler
Ordförande Colombianätverket