Organisationen Oidhaco har presenterat ett dokument med rekommendationer riktade till Europeiska Unionen. Dokumentet innehåller också en analys av kontexten och finns tillgängligt både på engelska och spanska. En fransk version av de tretton rekommendationerna finns också tillgängligt.  De europeiska och internationella människorättsorganisationer, utvecklingsbyråerna, solidaritetsgrupperna samt kyrkoorganisationerna som har undertecknat rekommendationerna i detta dokument vill bidra till skapandet och stärkandet av demokrati, rättssäkerhet och frihet och social rättvisa i Colombia. Vi ger därför vårt starka stöd till implementeringen av FN:s rekommendationer om efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt i Colombia. Vi vill att dessa rekommendationer ska forma en viktig del i den Europeiska Unionens policy gentemot Colombia.

EU har spelat en viktig roll i arbetet för fred och respekt för de mänskliga rättigheterna i Colombia; både genom sitt finansiella stöd med syfte att stärka efterlevnaden av de mänskliga rättigheterna och stärkandet av offrens organisationer samt att genom godkännandet av generella bestämmelser såsom EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare. EU ordförandeskapets slutsatser om Colombia har gång på gång understrukit hur viktigt det är att erkänna den existerande väpnade konflikten i Colombia och att en lösning bör sökas genom dialog. Vidare har man krävt att offrens rättigheter skall respekteras samt att människorättsförsvararnas arbete skall säkerställas. Ett flertal länder, medlemmar i EU (Frankrike, Spanien) och icke-medlemmar (Schweiz, Norge), har spelat en viktig roll i arbetet för att säkerställa den humanitära situationen och diskussionerna om fred.  

Vi är övertygade om att EU, tack vare sin ställning i FN:s forum, har bidragit till viktiga framsteg i det multilaterala arbetet av den colombianska situationen. Krisen i Colombia vad beträffar de mänskliga rättigheterna har varit en av de prioriterade frågorna för FN och påvisad genom inrättandet av Högkommissarien för de Mänskliga Rättigheternas (OHCHR) kontor i Colombia år 1996. Ett flertal av FN:s konventionsbaserade och människorättsmekanismer har i sina rekommendationer lagt till OHCHR:s rekommendationer. Dessa rekommendationer utgör en gedigen lista som förväntas bli fullt implementerad. Om detta sker, skulle det i betydande utsträckning kunna bidra till att lösa krisen i Colombia. Vi är nu, mer än någonsin, bekymrade över misslyckandet av implementeringen av dessa rekommendationer, men även de rekommendationer som gjordes av FN:s råd för mänskliga rättigheter i sitt universella och periodiska granskningssystem (Universal Periodic Review) om Colombia.  

Vi, de undertecknande organisationerna, skulle vilja presentera förslag till den Europeiska Unionen som rör: 1) situationen som rör de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten, 2) behovet av humanitära överenskommelser och en förhandlad politisk lösning på den interna väpnade konflikten i Colombia, och 3) EU:s bistånd och handelsrelationer med Colombia. 

 

Mänskliga rättigheter och Internationell Humanitär Rätt

Allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten fortsätter att vara ett stort problem i den interna väpnade konflikten i Colombia. Många av dessa brott utgör krigsbrott och brott mot mänskligheten.  

Enligt en samlad rapport skrivet av över 100 colombianska organisationer och som täcker perioden juli 2002 – december 2002, och som även har presenterats för FN:s råd för mänskliga rättigheter, miste minst 13 634 människor livet i strid och utav dessa var 1 314 kvinnor och 719 barn. De gånger man känner till gärningsmännen (8,049 fall), faller 75,4% av dessa under statens ansvar. 17,5 % (1 411 offer) av dessa beror på direkt brottsutövande av statliga aktörer och 57,87 % (4 648 offer) har sin grund i statens tolerans av eller stöd åt brott som begås av paramilitärer. Gerillagrupperna är ansvariga för 24,59 % (1 989 offer).  

Vad beträffar det stora antalet internflyktingar, visar rapporten att under år 2008 var 380 863 personer tvungna att lämna sina hem. Detta innebär en ökning på 24,47 % från 2007. Colombia är därmed det andra landet i världen efter Sudan, med det högsta antalet internflyktingar.  År 2004 stadgade dessutom författningsdomstolen att den Colombianska staten är skyldig att lösa de ”okonstitutionella företeelserna” i landet orsakat av statens försummelse gentemot de interna flyktingarna. Enligt domstolen har den colombianska staten fortfarande inte vidtagit några åtgärder i bland annat frågor som rör: mark, inkomst och boende, garanti till sanning, rättvisa och reparation, humanitärt bistånd och bistånd vid en eventuell omflyttning samt skyddsåtgärder.  

Minst 15 000 människor har försvunnit under den interna väpnade konflikten, men mörkertalet är stort och siffrorna är med stor sannolikhet högre. Inom ramen för tillämpningen av Lagen om rättvisa och fred har man funnit 1 555 människor som föll offer för paramilitärerna och dessa har hittats i massgravar från juli 2008. Det var dock endast möjligt att identifiera 13,8 % av dessa. 

Enligt Funedación País Libre (Free Country Foundation), blev 23 908 personer kidnappade mellan januari 1996 och juni 2008 varav 2 802 var fortfarande kidnappade under det senare datumet och 1 314 hade dött eller dödats under tiden som de var bortrövade. Enligt samma källa står gerillagrupperna för 51 % av kidnappningarna.  

Svåra fall av tortyr fortsätter att vara ett problem. Av 932 fall av tortyr mellan juli 2002 och december 2007, blev 731 mördade vilket visar ett tydligt mönster av att tortyr har föregått morden. 90,51 % av fallen då tortyr har förekommit har varit länkade till den colombianska staten och till paramilitära grupper. 9,47 % av fallen har utförts av gerillagrupper. 

De nämnda brotten utgör allvarliga kränkningar av den internationella humanitära rätten. Det finns även andra allvarliga kränkningar som bör belysas:  

Värvning av barn till gerillagrupper, den colombianska armén och paramilitära grupper: eftersom detta utgör ett krigsbrott, försöker de beväpnade grupperna att dölja dessa barn för att undvika eventuella problem med brottmålsdomstolarna.

 
Sexuellt våld mot kvinnor i den interna väpnade konflikten är en företeelse som enligt författningsdomstolen är ett ”etablerat, utbrett, systematiskt och osynligt” förekommande fenomen, som är förövat av samtliga aktörer i den interna väpnade konflikten. Dessa brott är krigsbrott och bör därmed enligt domstolen utredas av den Internationella brottmålsdomstolen.  

Veckotidningen Cambio, visar mot bakgrund av tre olika källor att 1 260 människor mördades i januari 2009 och det fanns fyra fall av masakrar och 18 offer. Under samma månad, blev 13 personer kidnappade. 2 280 blev tvungna att lämna sina hem, fyra personer dog av att gå på personminor och 25 personer förlorade minst ett ben. Användandet av personminor fortsätter att döda både kombattanter och civila. 40 % av offren är civila och hälften av dessa är barn. 
 

Fred och en förhandlad politisk lösning

Den colombianska staten fortsätter att förneka existensen av en inre väpnad konflikt i Colombia och vidhåller att situationen ska definieras som en strid mot terrorismen. Trots att denna inställning inte frikänner statens ansvar gentemot den internationella humanitära rätten som är tillämplig vid en väpnad konflikt, visar detta på att staten har valt krig före en politisk förhandling. 

En av stöttepelarna till den demokratiska säkerhetspolicy är förbiseendet av distinktionsprincipen, vars syfte är att skydda den civila befolkningen. En av dess nyckelåtgärder är skapandet av nätverk av civila informatörer som får ersättning för sitt arbete. Dessa närverk har givit upphov till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter; framförallt i form av godtyckliga frihetsberövanden och utomrättsliga avrättningar. 

Avmobiliseringen av de paramilitära grupperna har inte inneburit garantier för deras försvinnande. Detta har visats genom att nya grupper har uppstått eller att paramilitära grupper har fortsatt existera med namn som bland annat ”Nuevas Generaciones” (Nya Generationer), och ”Àguilas Negras” (De Svarta Örnen). Den senaste rapporten från USA:s State Department om situationen i världen för de mänskliga rättigheterna under 2008, lyfts ett flertal fall av våldsbrott utförda av paramilitärer som aldrig avmobiliserades och av nya illegala beväpnade grupper. Lagen om rättvisa och fred och det generella rättsliga ramverket har inte blivit tillräckligt effektiv i bekämpningen av straffrihet från allvarliga brott begångna mot den civila befolkningen i motsats till internationella regler som förpliktigar den colombianska staten att utreda och straffa dessa brott. Utlämnandet av de 14 paramilitära ledarna till USA för deras knarkhandel har bidragit till att de inte har fått stå till svars för sina och sina medbrottslingars brott mot mänskligheten.  

Den högsta domstolen i Colombia har dock tillsammans med Fiscalía General de la Nación (den statliga åklagarmyndigheten) fört landet i en positiv riktning med sina utredningar av mer än 80 parlamentsledamöter och högnivå politiker som är misstänkta för att ha haft förbindelser med paramilitära grupper. Majoriteten av dessa arbetar mycket nära president Uribes regering. Däremot har relationen mellan de paramilitära grupperna och den colombianska säkerhetsstyrkan inte blivit underkastad en tydlig och alltomfattande utredning. Ett flertal domar av den inter-amerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna har fördömt den colombianska staten för sin inblandning i masakrar och andra brott begångna under ett flertal år av den paramilitära strukturen.

 
Bistånd och handel

Under många år har den europeiska unionens bistånd till Colombia varit erkänd för sin fokus på att stärka det civila samhället, mänskliga rättigheter och demokrati. Denna approach var särskild tydlig år 2001 då EU beslutade att separera sitt bistånd från Plan Colombia vilket har haft och fortsätter att ha till stor del en militär angreppssätt. För närvarande är stöd till människorättsorganisationer och offrens organisationer mer nödvändigt än någonsin.  

EU:s beslut att överge förhandlingarna med den Andinska Statsgemenskapen, med syfte att istället förhandla separat med Colombia, Peru och Ecuador, innebär en allvarlig tillbakagång för framtidsutsikterna av en större enhet i den Andinska regionen. Istället för att stärka denna samarbetsprocess mellan dessa regioners folk, kommer denna nya utveckling att skapa större konkurrens mellan dem. Vi skulle också vilja betona den väpnade konfliktens implikationer för den ekonomiska situationen. Ett exempel är fallet med de miljoner hektar land som har blivit bestulna från lantbrukarfamiljer, och som nu till stor del finns i paramilitära ledares eller företags händer utan någon avsikt att lämna tillbaka dessa till sina ägare.  

Ett annat exempel är gruv- och energi investeringsprojekt, där samhällen som har motsatt sig dessa projekt har fallet offer för de beväpnade aktörerna, generellt av paramilitärerna men också av den statliga armén. I båda dessa fall har utländska företag riskerat att blandas i kränkningar av mänskliga rättigheter, som det är fallet med t ex det multinationella företaget Chiquita och som kan bli med Nestlé. I detta hänseende skulle vi vilja framhålla den amerikanska kongressens senareläggning av Frihandelsavtalet med Colombia till dess att situationen för de colombianska handelspartnerna förbättras.

Den nuvarande vapenförsäljningen till Colombia av flera europeiska länder, står i kontrast till EU:s regelsystem om vapenexport. Enligt regelsystemet ska medlemsländerna inte utfärda export licens om det finns en klar risk för att den planerade exporten kan komma att användas för internt förtryck. År 2006 exporterade 9 av EU:s medlemsländer vapen till Colombia. Dessa länder var Spanien, Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Slovakien, Tjeckien, Italien, Österrike samt Litauen. Det är mycket troligt att den största delen av dessa vapen har använts till kränkningar av mänskliga rättigheter. Det är mycket viktigt att EU:s ministerråd antar ett gemensamt ställningstagande beträffande denna fråga och därmed tillförsäkrar att bindande regler antas om vapenförsäljning till länder som Colombia.  
 

http://oidhaco.net/recommendationstotheeu/recommendationsoncolombia.html

Bilaga	Storlek
recommendationsen.pdf	1.56 MB