På knappt två månader som FARC:s nya ledare, har Timoleon Jimenez eller Timochencho, lyckats sätta ett ord på tapeten som nästan varit bannlyst i den politiska debatten i Colombia: fred.

Oavsett om det leder till något konkret måste vi notera att den nya ledaren dels deltar mycket snabbare i den politiska dialogen och dels har ändrat, blygsamt, den traditionella krigsretoriken.

Vi måste med god vilja avläsa regeringens Santos svar till Timochencos fredssträvan som positiv. För den colombianska regeringen är det politiskt svårt att visa sig alltför positiv till en fredsprocess. Den aktuella och framför allt den förra regeringen har försatt sig i en situation av krigshets och krigseufori. Utåt har man förmedlat att man håller på att vinna kriget och att många gerillasoldater frivillig har utlämnas till regeringsstyrkor eller dödats. I själva verket var detta bara propaganda, avsedd att skaffa fram stöd från vanliga colombianer och resurser för att finansiera kriget. Ett annat resultat blev den ökända ”falsos positivos” skandalen där armén avrättade oskyldiga människor och räknade deras kroppar som positiva resultat i kriget mot vänstergerillan.

Förklaringen till FARC:s diskursförändring kan finnas i att Timochenco inte tillhör de historiska grundarna inom FARC och att antagligen är han mindre ideologisk än den tidigare ledare Alfonso Cano. Men oavsett vilka goda intentioner Timochenco kan ha, kommer dialogen att vara enormt svår eftersom det inom de stridande partnerna finns alltför många som skor sig på kriget. Och alltför många privilegierade som motsätter sig att dela sina ekonomiska vinster för att sätta igång de nödvändiga sociala projekt som en fredsprocess i Colombia kräver.

Men fredsvindar hörs och vi måste hjälpa till att de blåser till storm.

Gustavo Sanchez