Sedan den 3 mars 2008 har de diplomatiska relationerna mellan Ecuador och Colombia varit instabila. Det var efter den militära interventionen ”Operation Fenix” i den ecuadorianska gränsstaden Angostura då den colombianska militären bombade vad som ansågs vara ett tillhåll för FARC. Under operationen dödades tjugofem personer, däribland gerillaledaren Raul Reyes och ytterligare en FARC-anhängare. Den ecuadorianska presidenten Rafael Correa har begärt att den militära interventionen utreds.

– Vi kommer inte att lösa det här utan en utredning. Vår position har varit tydlig sedan första början: vi begär information om hur de bombade oss, säger Rafael Correa i en intervju från tidningen AFP. 

Alvaro Uribe anser att den militära attacken i Angostura var en nödvändighet och menar att terrorismen ska bekämpas oavsett var den befinner sig. Den nyblivna presidenten Juan Manuel Santos, som var försvarsminister 2008 och ansvarig över den militära attacken i Angostura, har själv gått ut och sagt att han är stolt över ”Operation Fenix” trots att det innebar övertramp på grannlandets suveränitet. Trots det visar den ecuadorianska regeringen idag vilja att återuppta dialogen med Colombia. Rafael Correa har sagt att han ska delta i ceremonin när Juan Manuel Santos tar över presidentposten som ett tecken på en nystart länderna mellan. Correa håller dock kvar sin ståndpunkt att det måste ske en utredning kring ”Operation Fenix”.

– Det ecuadorianska rättsväsendet förföljer inte personer. Det förföljer inte Santos som person, utan ett brott. Vad som hände i mars 2008 var ett tydligt brott och bör utredas, insisterar president Rafael Correa i ett uttalande i juli månad.

Samtidigt ser man att colombianska paramilitära grupper växer sig allt starkare inom ecuadoriansk territorium. Den paramilitära gruppen Aguilas Negras har under det senaste halvåret tagit allt större kontroll över norra gränsområdet. Området är strategiskt ur flera synpunkter; svårtillänglig terräng, kustområde och både de ecuadorianska och colombianska områdena har länge saknat statlig närvaro. Det är ett perfekt område för illegala väpnade grupper att smuggla droger och vapen. Förutom Aguilas Negras finns även Columna Daniel Aldana del Frente 29 de las FARC som båda strider om territoriell makt för att kontrollera smuggelverksamheten mellan gränsen.    

Det finns flera tecken på att Ecuador står inför en växande inblandning i grannlandets interna väpnade konflikt. Kidnappningar och ”social rensning” har blivit verklighet även i Ecuador som en strategi för de illegala väpnade grupperna att kontrollera territorium för sin handel och smuggling. Framförallt i provinsen Esmeraldas har allt fler brutala mord registrerats, mord som är anslutna till droghandeln i området. Philip Alston, FN:s speciella sändebud för mänskliga rättigheter, var nyligen i Eucador och utryckte sin orolighet över det ökande antalet olösta mordfall i gränsprovinserna Esmeraldas, Carchi och Sucumbios. I både Esmeraldas och Sucumbios är mordsiffran 100/100 000 invånare jämfört med det nationella medelvärdet på 20/100 000. 

Philip Alston redovisade också bevis på växande straffrihet i Ecuador. Trots att Correas regering har genomfört viktiga reformer inom rättsväsendet har förändringarna inte visat sig effektiva i praktiken. Enligt Philip Alstons rapport leder endast 1,3 procent av alla anmälda mord till fällande straff vilket är bland de lägsta siffrorna i världen när det gäller antalet dömda mordfall. Rapporten visar också att vittnen till övergrepp och personer som arbetar för mänskliga rättigheter i norra gränsområdet har fått både fysiska och psykiska hot mot sig. Rättsystemet i Ecuador har gått in i en ond cirkel där straffriheten förstärks när allt färre vågar vittna och anmäla brott i rädsla för sitt eget liv.

Ecuador har stora svårigheter att kontrollera gränsproblematiken och den växande droghandeln. Trots växande uppmärksamhet om problemen med illegala väpnade grupper har den ecuadorianska regeringen inte visat några tecken på drastiska åtgärder. Den militära närvaron har förstärkts men säkerhetsläget längs gränsen är inte en prioriterad fråga för regeringen och Rafael Correa ser det med blinda ögat.