Hem

Tankar hos en student

När projektgruppen Studentsolidaritet med Colombia reste runt i Colombia under februari månad i år, träffade vi ett stort antal studenter och lärare från olika universitet. Redan innan resan var vi naturligtvis medvetna om att studentsituationen i Colombia är mycket utsatt, och att hot och förföljelser är mer regel än undantag. Detta var också anledningen till vår resa. Att stödja den colombianska studentrörelsen i dess arbete. Ett arbete som vi ser som oerhört viktigt. Men hur långt är man beredd att gå i sitt arbete för det man tror på när hoten börjar komma? När man märker att man är förföljd? Allt för att man jobbar för sin rätt att organisera sig. Att man tror på att det är en rättighet för alla att ha tillgång till en universitetsutbildning av hög kvalitet. Jag önskar att jag kunde påstå att jag utan tvekan skulle fortsätta jobba för studenternas rättigheter no matter what, men det är ju lätt att säga när man sitter i en lägenhet på Södermalm. Hur tänker man som student i Colombia? Varför engagerar man sig, trots att man är medveten om de risker som detta innebär? Hur ser man på studentsituationen när man befinner sig mitt i dess verkligen?

Det här är en intervju med en av Colombias många lokala studentledare. En möjlighet att få ta del av några tankar hos en student.
  
Varför är du medlem i ACEU?
För att jag tror att om vi organiserar oss tillsammans så kan vi åstadkomma mer. Man ser så mycket orättvisor här. Det finns ingen rättighet att tänka kritiskt, att tänka annorlunda. Man stigmatiseras och det enda man har gjort är att vara ung. Jag ser universitetet som ett forum för att debattera idéer, inte att påtvingas idéer.
 
Vad tycker du om studentsituationen i Colombia?
Det är en komplicerad situation. Inte ens rättigheten till högre utbildning är garanterad. På 100 ungdomar som avslutar secundaria (motsvarande gymnasiet), har bara 20 möjlighet att påbörja universitetsstudier. Av dessa 20 tvingas dessutom många hoppa av innan man når examen på grund av att man inte har råd att betala universitetsavgiften. Utöver detta så kränks studenternas mänskiga rättigheter hela tiden, även om det finns på papper rättigheter så finns ingen verklig yttrande- och organisationsfrihet.   
 
Vad är det största problemet som ACEU har just nu?
Den stigmatisering som vi utsetts för av den colombianska staten och universitetsledningarna. Dessutom utsetts vi för förföljelser – allt för att vi tycker och tänker annorlunda och för att vi ger uttryck för våra ståndpunkter.
 
Vad är det viktigaste i ACEU:s arbete just nu?
Fortsätta att organisera oss och göra folk medvetna om vad som händer för att kunna möta de hot vi står inför. Arbeta med seminarium och informationsspridning om vad som händer i Colombia och om vår historia och våra mål.