Vad är Sveriges inställning till vapenhandel med Colombia?

 

Venezuela köpte nyligen vapen av Ryssland i miljardklassen. Vapen som president Hugo Chávez menar vaccinerar Venezuela mot militära angrepp, exempelvis nordamerikanska. De senaste månaderna har Venezuelas vapenhandel stått i västerländska pressens fokus, men lämnat övriga Sydamerikas vapenhandel i medieskugga.

 

Först har det handlat om sanningshalterna bakom Colombias påståenden om Chávez olagliga försäljningar av svenskproducerade vapen till Farc-gerillan. Därefter om Venezuelas upprustningspolitik i kölvattnet av USA:s avtal beträffande sju militärbaser i drogkrigets Colombia. Och nyligen rapporterades det flitigt om Venezuelas vapenköp på kredit av Ryssland.

 

Men sett till Sydamerikas totala vapenhandel spenderar Venezuela inte mest, vilket bildar en skarp kontrast i förhållande till det mediauppbåd som landets vapenaffärer genererar i. Enligt Jane's Information Group, vars publikationer inriktar sig på krigföring och vapenhandel, har de sydamerikanska ländernas BNP-utlägg i militära syften skjutit i höjden, men inte med Venezuela som ledstjärna. Där utmärker sig Brasilien och, framför allt, Colombia. 

 

Colombias vapenhandel är tveklöst störst i förhållande till sin befolkning i Sydamerika. Colombia ökade sina vapenköp med 3,5 miljarder mellan 2007-08 och spenderar nu hälften av Brasiliens militära utlägg: 12,3 miljarder dollar. Av landets årliga BNP går hela 5,7 procent till vapenköp och i officiella syften främst till kriget mot narkotikan, enligt statistik citerad av BBC.

 

Colombias upprustning är särskilt problematisk och värd att uppmärksamma just med tanke på landets militära konflikt. En konflikt som pågått i ett halvt sekel och skördat tusentals dödsoffer och geopolitisk verklighet som torde diskvalificera Colombia som handelspartner i militära syften. Men trots de senaste årens militära upprustning och förklarade mål att eliminera gerillan har colombianska vapen sällan stått i massmedias fokus.

 

Däremot har upprustningen intresserat vapenproducerande regeringar, däribland den svenska. I april 2008 ryktades det om en försäljning av svenska JAS 39 Gripen-plan till Colombia samman med vice-president Francisco Santos Calderóns besök i Sverige och dennes möte med näringsminister Maud Olofsson.

 

Myndigheten Inspektionen för strategiska produkter, ISP, gav då Saab tillåtelse att sälja vapenmateriel till Colombia, närmare bestämt spaningssystem.

  "Ett radarsystem kan hjälpa det statsbärande partiet att övervaka sina gränser och därmed gagna stabiliteten", sa Thomas Tjäder, säkerhetspolitisk rådgivare på ISP, till DN.

 

ISP har hållit en konsekvent ton gentemot Venezuelas upprustning de senaste åren. Särskilt har de nyligen genomförda vapenköpen av Ryssland kritiserats. ISP motiverar eventuella sanktioner så här:

  "Syftet med sanktioner är att påverka en stat att upphöra med ett visst beteende eller att genomföra vissa reformer, till exempel att förmå en stat att upphöra med systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter eller att försöka få staten att ansluta sig till vissa demokratiska principer."

 

Diana Malm, kommunikationsansvarig för ISP, fastslår att Sverige endast handlar med länder vars politik inte strider mot svensk utrikespolitik.

  — Hänsyn ska bland annat tas till inre och yttre stabilitet i köparlandet, säger hon.

 

Men sanktioner mot Colombias allt muskulösare militärapparat är inte aktuella, trots statens dokumenterade kränkningar av mänskliga rättigheter och paramilitära milisers förföljelse av studenter, ursprungsfolk och fackligt aktiva. ISP har heller inga principiella invändningar mot eventuell handel med Colombia.

 

Sverige exporterade tusentals ton med sprängmedel till colombianska armén, vars samröre med paramilitära organisationer är väldokumenterat, så sent som 2001, uppger Swedwatch.

 

Klas Lundström